R.I.P. Accelerator

Tanken var att den här bloggen skulle kommentera Acceleratorfestivalen, komma med förslag på artister som vi skulle vilja se där, och kommentera de artister som bokades år för år. En blogg om musik och festivaler, helt enkelt, med ett speciellt fokus på just Accelerator. Nu verkar det dock inte som det blir några mer Accelerator, varken i Stockholm, Göteborg, Malmö eller någon annanstans. Därför kommer det här istället att bli en blogg om musik och festivaler i största allmänhet. Först blir det dock lite nostalgi, och sedan lite framåtblickande.

2008 verkar ha blivit det sista året som Accelerator ägde rum. Någonsin. Året därpå nöjde man sig med att ta TV on the Radio till Stockholm, för en spelning på Debaser Medis. De startade även en klubb som inte blev så långlivad, även om de som var inblandade där troligen fortfarande är aktiva på andra sätt inom Stockholms nattliv.

Vad var det då som var så speciellt med Accelerator? Framför allt hade arrangörerna en förmåga att fånga upp akter som precis var på väg att slå igenom. Den som ville se höstens hajp redan under sommaren gjorde därför klokt i att köpa biljett till festivalen. Dessutom var man alltid generösa med att krydda programmet med kulthjältar som hållit på ett tag. Trogna festivalbesökare kan därför skryta med att de har sett band som Hot Chip, The Rapture, Kings of Leon, Franz Ferdinand och Bloc Party strax innan dessas genombrott. Dessutom har de trogna besökarna sett Will Oldham, The Magnetic Fields och andra band med en liten men hängiven fanskara. Därför finns det all anledning att vara nostalgisk.

Post-Accelerator

Så vad återstår nu, när Accelerator inte serverar de hetaste akterna på silverfat? Så mycket sämre har det faktiskt inte blivit, men den som vill få den blandning av nytt och hett å ena sidan, och lite mindre och kultigare å den andra, får anstränga sig lite mera.

Det allra bästa, och troligen dyraste, alternativet är festivalen All Tomorrow’s Parties, som hålls i en semesterby i Sussex söder om London. Det finns även en amerikansk festival, och en australiensisk, och ett ambulerande evenemang som också är döpt efter en Velvet Underground-låt: I’ll Be Your Mirror. Det alla dessa har gemensamt är att en artist eller konstnär väljer vilka band som ska spela. De fungerar alltså som curators på muséer. Bland de som stått för urvalet på ATP genom åren finns konstnärerna Jake och Dinos Chapman, Mogwai, Tortoise, Autechre, Matt Groening, Belle and Sebastian, Sonic Youth, Nick Cave and the Bad Seeds och Animal Collective. Detta gör att ingen festival blir den andra lik, och att man får en blandning som man sällan annars får på festivaler.

Även i Sverige finns dock fortfarande intressanta festivaler. I Göteborg arbetar arrangörerna av Way Out West varje år hårt med att locka såväl storheter (Prince!) som nya och intressanta akter (Goat! Kendrick Lamar!). Det är dock kanske inte den festival som skulle ha bokat Godspeed You! Black Emperor i början av deras karriär, vilket Accelerator faktiskt gjorde. Ja, det där var nostalgi, men ibland är det svårt att inte vara nostalgisk.